"Efterfest någon?"

Ungefär så "Efterfest någon?" skrev en yngre kollega och vän i sin facebookstatus en sen kväll i december. Kunde inte riktigt släppa det och blev tvungen att fundera färdigt på varför. Det jag kom fram till, rätt eller fel, var följande: det är självklart för honom att hans vänner kommer att följa honom - och inte via burken därhemma utan självklart via iphone.

Funderade vidare på vad jag hade gjort om jag ville gå på efterfest en sen kväll i december. Kom på att det inte finns i min värld att lägga ut mitt behov av detta på facebook (även om även jag har en iphone eller nåt liknande), eftersom jag inte utgår från att de som var potentiella efterfestare är uppkopplade i det ögonblicket. Men han vet att det är så!

Själv skulle jag på min höjd ringa. Någon. En person. Längre än så har jag inte kommit. Det tycker jag är intressant ut kommunikationsaspekt! Hur vi tänker och hur vi uttrycker behov eller i det här fallet genom vilka media det tar sig uttryck. Jag tänker uppenbarligen i person - han i nätverk. Finns ingen värdering i det utan det intressanta är att vi tänker olika. I efterhand har jag tagit reda på att det blev efterfest. Naturligtvis.

Frågan är om jag hade rott hem det med mitt lilla telefonsamtal? Frågan är också vad jag har att lära av honom och hans sätt att kommunicera? Det tror jag är viktigt.

Jag vet att jag skrev i förra inlägget att jag skulle presentera mig. Men jag tror det liksom kommer av sig själv efterhand.

Mallan goes blogging....

Efter att fått kraftig växtvärk av facebooks 420 maxtecken per statusuppdatering tar Mallan nu steget ut i den oändliga textmassans paradis...och att bloggen får namnet Osorterat förstår alla gamla vänner som vet att det jag skriver kan vara glatt och argt, stort och smått och både mer eller mindre dumt.

Hade detta varit Facebook hade jag fått sluta här! Och plötsligt tog orden slut dessutom. Kanske på grund av möjligheten att fortsätta? Jag tar det lugnt och klurar på hur jag ska presentera mig själv i nästa inlägg istället.