Otur när vi tänkte?

Skrev idag en insändare till Sydsvenskan för att försöka få svar på vad Mats Helmfrid egentligen menade när han den 31 mars sa "Bostäder till alla lockar ännu fler hemlösa"..."Om vi skapar bostäder till alla hemlösa innebär det att det kommer hit fler med liknande problem från andra kommuner".

Jag vet inte om det var han som hade otur när han tänkte eller jag som hade otur när jag läste. Insändaren lyder:

"Alltså, jag måste haft otur när jag läste om hur du tänker? Måste ha varit mitt fel att jag utifrån det sista uttalandet läste att du menar att vi inte ska försöka ge oss på att lösa en utmaning kring hemlöshet av rädsla för och/eller trötthet över att en ny utmaning kan uppstå? Som vi faktiskt inte vet något om. Det är i så fall absolut även mitt fel att jag kopplar detta till en inställning kring fler samhälleliga utmaningar och stadens ambition att lösa dem. Eller så är det så att du hade otur när du tänkte? Så kan det vara. Tacksam om du kan leda mig rätt i detta oavsett vem av oss som hade otur i tänkandet?"

Vi får se om jag får svar på vem som hade mest otur :).