söndag 17 januari 2010

Hack i skivan och vardagsbryt

Tycker själv att jag har hönsen hemma för det mesta. Men vem skulle reflektera över att inte ha det. Verkar superdumt. Har man det inte vet man det inte, eller. Liksom definitionen.

Tittar sådär grundläggande, svenssonlikt utifrån på Mitt Liv. Har jobb, dotter, bonusbarn, mamma å syster, vänner, kollegor, bostadsrätt, katter, akvarium, föreningsaktiviteter och tidningsprenumeration. Stabilt eller nåt. Tagit åratal att få ihop delarna, få dem att funka ihop och att de överhuvudtaget existerar.

Så inträffar nåt. Som på det stora hela är bagateller...någons irriterande åsikter, att bli dissad av någon, en artikel i tidningen, en kommentar, allmän trötthet, väckarklockans ringande...som för en stund gör att de verkligt viktiga bitarna i livet förminskas. Det inträffade tar över och lägger sig över perspektiven som en blöt filt eller om jag ska vara rättvis, ett rosaskimrande sommarfönster ur vilket man fånglor på världen.

Igår såg jag en av Rocky Balboa-filmerna. Jag älskar dem faktiskt! Även om jag inte tycker om slagsmål och sånt går jag loss på träningscenerna när Sylvester liksom drar runt timmer och lyfter kedjor till "eye of the tiger" eller vad den nu heter.

Enligt Rockyfilmsfilosofi blir Livet och dess krav på hantering av vardagsbryt lättare att leva om man ger sig den på att resa sig trots käftsmällar och annan skit. Att stå upp även om man inte vinner varje match. Om inte för sig själv så för någon annan.

Imorse fick jag vardagsbryt över två saker...det ena gällde en Sverigeidiotdemokrat i Kalmar och den andra att jag inte kunde komma på hur jag skulle hantera min ambivalens inför en väns födelsedag. Vänskapen är komplicerad. Då viskade Rocky till mig, där han låg halvt sönderslagen i ringen (samtidigt som hans bild av att inte vilja svika sonen spelades upp i hans inre)..."Res på dig! Upp, upp, upp". Och så gjorde jag det. Härdade ut. För att jag visa dottern att jag kan ha både uppochnergångar men att jag alltid kommer att resa mig. Upp. Vardagstrams. Ilandsproblem. Livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar