Rapport från en bäddsoffa

Maja Ekelöv skrev en bok med titeln "Rapport från en skurhink" och det tror jag att hon gjorde därför att skurhinken till viss del var hennes perspektiv. När man läser boken inser man att det ur skurhinken eller Majas egeskaper och erfarenheter finns en massa andra perspektiv. Jag tror att det är bra att vara medveten om sina utgångspunkter. Utgångspunkter kan utgöras av allt mellan himmel och jord tror jag dessutom. Ibland anlägger tex författare intressanta ugångspunkter...när jag för hundra år sedan drev italiensk restaurang träffade jag en gäst som satt och läste en bok som hette "Rändernas historia". Författaren hade ränder (i inredning, i tyger, i kläder) som utgångspunkt. Jag gillade det för det var en så tydlig utgångspunkt. Ur rändernas historia betraktade han sedan samhälle, makt, människor och så vidare.

Personligen tror jag att jag hade haft lättare att följa och intressera mig för historieundervisningen i skolan om jag förstått utgångspunkterna bättre. För mig blev "historia" för stort att ta in sådär rakt av utan kunskap om vem som som sa eller skrev att något historiskt skeende lett till det ena eller andra. Vad jag minns presenterade sig aldrig författarna till de opersonliga historieböckerna. Deras utgångspunkter blev aldrig kända och människor som skriver eller säger att de vet något alldeles tvärsäkert och gör anspråk på att sitta inne med sanningen gör mig misstänksam.

Under en enda dag kan jag ha en mängd utgångspunkter och utifrån dem anta ett helt gäng olika perspektiv. Som kvinna, mamma, lundabo, 37-åring, trött person, yrkesperson, civilkurage/feg person, optimistisk, sur eller överdrivet naiv. Ibland bråkar perspektiven väldigt med varandra och då kan jag ha det besvärligt några timmar eller dagar innan jag kommer fram till vad som är viktigast...när jag har sammanvägt allt jag har förstånd till...vilket ju kan vara mycket och väldigt lite..beroende på vad det är perspektiven krockat kring.

Sedan en månad tillbaka är min bäddsoffa i vardagsrummet utfälld. Den är rätt rejäl, 160x200. Ofta när det är skollov och vi är sent uppe fäller vi ut den. Och så lever vi i den. Betraktar världen mestadels i liggande läge. Och väger aktiviteter utifrån möjligheten att utföra dem i bäddsoffan. Har blivit rätt bra att fundera över världen i bäddsoffan och komma på sätt att utföra dem liggande eller halvsittande.

Det är ju för all del inte säkert att jag hade sett på händelser annorlunda om jag hade suttit på en trebent pall eller på golvet. Men det vet jag ju inte. Och självklart vill jag egentligen poängtera att soffan kanske inte alls har med utgångspunkter att göra. Egentligen vill jag kanske bara säga att det kan vara svårt att känna till vilka utgångspunkter som faktiskt påverkar oss, får oss att anta vissa åsikter och vara ohyggligt envisa i vissa frågor och inte i andra.

För att för en gångs skull bli konkret kan jag berätta att man kan göra det mesta som man bara vill i en utfälld bäddsoffa. Spela monopol, hoppa, sova, läsa tidning, blogga, måla med vattenfärg, titta på tv och/eller julgran, brottas och leka med katter. Annat också men det skriver jag inte här.

För att återgå till perspektiven. Om jag genomgår inre kriser på grund av perspektivkrockar och jag anser mig vara mer lik än olika andra människor - så kanske jag vågar hävda att andra på samma sätt som jag har det besvärligt med sina utgångspunkter. Om vi dessutom ingår i olika grupper som ingår i olika organisationer - där varje enskild grupp/organisationsindivid har sina inre kriser och krockar med sina olika utgångspunkter - så kan jag bli imponerad över hur väl vi ändå lyckas kommunicera och försöka förklara hur vi menar.

Ju "olikare" vi är - desto mer medveten behöver nog jag vara om just mina "issues". Utifrån det drar jag den säkert förhastade slutsatsen att ju mer jag träffar personer, grupper och organisationer som har andra perspektiv än jag, desto bättre kommer jag att förstå mig själv och vilka eventuellt skumma utgångspunkter jag har. Liksom "tänder jag lampan så försvinner spökena". Läskigt men säkert utvecklande.

Allt detta har jag suttit och tänkt ut i bäddsoffan. Måste tänka ut någon som jag kan bjuda hit och lägga bredvid mig här, helst någon som är fruktansvärt olik mig...så har vi åtminstone en pseudoviktig utgångspunkt gemensam, ur vilken vi betraktar världen.