Kaos i garderoben

Igår bestämde jag mig för att städa garderoberna här hemma. Och fixa linssoppa till ett helt kompani (lunchlådor). Och tvätta. Planerade detta, precis som jag brukar på fredagar när helgen fortfarande känns lång.

Det konstiga med planeringen denna helg var att jag verkställde den. DET är ovanligt. Brukar förlika mig med de fallerade planerna söndag kväll. Flina lite åt min hopplöshet och konstatera att jag säkert ägnat mig åt nåt viktigare.

Men...jag har städat garderoberna och kokat linssoppa och tvättat. Vad är det som gör att man får tummarna loss ibland när man vanligen inte får det?

Går tillbaka i tankarna, till den tid när jag likt andra psykologstudenter gick i terapi. Bra grej verkligen. Pratar ofta med min terapeut fortfarande (även om han inte vet om det). Vad skulle han säga? Va, Mallan, har du städat? Då är det nog dags att du börjar gå två gånger i veckan nu...

Skämt åsido. Det skulle han inte ha sagt. Vad han skulle ha sagt är jag inte säker på och det kanske inte heller är så viktigt längre. I skämtet ligger ändå lite allvar. För när det blir lite rörigt på insidan måste utsidan vara ordnad. Klassiskt.

När jag separerade från dotterns pappa strök jag alla (ja, precis alla) textilier i hela lägenheten. Och när det var klart började jag om. Fötterna svullnade av allt stillastående. Men röran eller kaoset reducerades till något mer eller mindre hanterbart. Strategier...om de är bra eller dåliga avgörs kanske av hur väl de fungerar i varje enskilt fall. Gemensamt oavsett strategi (åtminstone de jag menar just nu) är att de inte förbättrar läget direkt men de håller tankar, känslor och eventuellt handlingar i schack.

Egentligen vet jag precis varför jag verkställde planeringen nu också. För någon annan är orsaken inte intressant. Det kanske inte heller är intressant att jag finner detta mönster viktigt, men jag tycker det. Kaos behöver ordning. Men det omvända behövs lika mycket...att röra till det när det blir för inrutat eller välordnat. Det är roligare och förusätter nån slags inre balans. Utan balans får röran inte plats.

Min medvetenhet om behovet av yttre ordning för att skapa inre balans - är på sin höjd sisåsådär, in action. Jag är liksom steget efter trots att jag agerat såhär tusen gånger. Självreflekterar men är inte självreflekterande.

Det är tur att bloggen fått namnet Osorterat. Jag hade kanske annars fått svårt att hävda det rationella i att vara irrationell. Såväl handling som avsikt tror jag kan vara både rationell och irrationell.

På måndag ska jag som vanligt till jobbet. Det är en annan värld. Där ser skrivbordet fortfarande ut som kriget. Så där upplever jag tydligen inre struktur och balans. Tur det.