Monsters vs. Aliens

Som det barn av sjuttiotalet jag är, blev det av ideologiska skäl inte mycket Disneyfilm hemma hos oss när jag var liten. Jo, Robin Hood förstås. Men ingen cocacola. Ingen amerikansk skit alltså. Istället sjöngs det chilenska kampsånger runt "lägerelden" nere på gården på Studentlyckan i Lund. De vuxna var världsförbättrare och vi barn var lite vilda och använde ord som vi egentligen inte förstod. Om jag säger att jag fick väldiga flashbacks av Moodyssons "Tillsammans" har ni den omgivande ramen klar... Får medge att detta var en inte obetydlig utvikning. Förlåt.

Att inte ha sett tecknad film som barn har gjort det svårt för mig att hänga med i handlingen som vuxen (eller så har det att göra med nån annan kognitiv defekt som jag inte vet om och hursomhelst inte vill kännas vid). Jag fattar helt enkelt inte tjusningen och sitter och tänker på något annat när dottern vill se film med mig.

Inte förrän jag såg Ice Age vaknade jag. Ikväll såg jag Monsters vs Aliens (liksom uthälld i soffan med äckligt mycket lösgodis). Både filmerna gör nåt med mig!

Handlingen är inte intressant egentligen (eller så förstår jag fortfarande inte riktigt), mitt fokus ligger på relationerna. Karaktärerna bygger på extrema olikheter och konflikterna mellan dem är påtagliga tills gemenskap, solidaritet och ansvarskänsla uppstår. I tecknad eller animerad film är det lätt att åskådliggöra olikhet...man tar olika varelser eller djur och saken är biff. När de börjar bli en grupp ser man hur lika de är egentligen, trots de attribut som till en början gjorde dem olika. Jag gör genast om dem till människor - kanske för att jag inte förstår annars, inte finner det trovärdigt att sengångare jagar mat till spädbarn eller helt enkelt är mer intresserad av människor.

Oj vad svårt jag har att knyta ihop det här till något vettigt - är blod tjockare än vatten? Tror att det är det som har gjort att jag fastnat för dessa två filmer - då de tydligt hävdar att så inte behöver vara (kan men behöver inte) fallet. Band mellan människor (eller sengångare och mammutar) byggs upp och förtjänas.

Måhända har biologiska band ofta ett visst försprång men de sociala och psykologiska kan knappa in om individer tillåts tänka självständigt och ifrågasätta värderingar inom den egna gruppen - för att kunna ta ställning till dem. Filmerna visar att grupper av individer som både är olika OCH delar grundläggande värderingar är oerhört överlevnadskraftiga. Jag gråter av rörelse när lejonet i Ice Age vänder ryggen åt sina likar på grund av olika värdegrunder och som trots kraftigt grupprtyck och positionering följer sitt eget hjärta - och istället slår följe med sengångaren och mammuten på deras uppdrag. Civilkurage och mod. Gillar det!